ER

Jag har inga bröst som är superstora trots en operation. Dom passar mig och min kropp. När jag var på konsultation hos Patrik Höijer var jag noggrann med att jag vill inte ha bröst som ser för stora ut eller opererade ut. Vi fotade 3d bilder på mig, lade in olika implantat i hans dator program och han mätte mig runt bröstkorgen för att se vilken storlek som skulle bli bäst och vi kom fram till 325g. Jag hade sedan länge tittat ut anatomiska implantat (Droppformade), just för de ser mest naturliga ut. Det är även dom dyraste. Jag tvivlade till och från i en månad ända fram till operationsdagen. Medan vi åkte till Stockholm satt jag till och med och googlade och funderade om jag kanske kommer bli för storbystad, eller om jag skulle ha haft runda implantat ändå? När jag sedan hade kommit fram och bytt om till morgonrock och tofflor tänkte jag "äsch det kan ju knappast bli värre än vad det är, och jag litar 100% på Patrik".

När jag hade suttit och väntat i ungefär 30 minuter kom patrik och hämtade mig. Han plåtade förebilder på mig, sedan ritade han på mig, sedan frågade han om jag hade några funderingar. Sedan gick han ut och då kom narkosläkaren in. Jättetrevlig och lugn. Han gav mig nå piller som var lugnande, sedan gick han och jag in i operationssalen där en annan kille väntade. Den ena tog blodtryck på mig och narkosläkaren gav mig stick i armväcket som inte ville samarbeta. Han sa hela tiden "men jag brukar ju vara grym på det här!!" ha ha. Jag har visst blivit svårtstucken på äldre dar! Efter fem stick sa han "är det okej om vi söver dig med mask, så sticker jag när du sover så du slipper lida?" Två inandningar hann jag med så somnade jag. Jag var mest nervös över narkosen faktiskt, men den var ju hur härlig som helst!! Sedan vaknade jag upp 1 timme senare i uppvakningssalen.

 

När jag hade varit vaken en stund kom sköterskan in med min telefon och en bricka med proviva och två smörgåsar. Då kunde jag ringa mina föräldrar som var i stan och väntade. jag kunde ge dom besked att jag hade vaknat och att allting hade gått jättebra. Smsade till mina vänner och en av mina kollegor som också fick beskedet att det hade gått bra. kring halv tre fick jag en oxynorm mot smärta, första timmen kunde jag inte riktigt lyfta mina armar för det var ett obehag i armhålorna från bröstmuskeln - vilket var helt normalt. Efter ungefär tre timmar fick jag testa upp och gå med hjälp av en sköterska och försöka gå på toaletten. När klockan var halv fyra skulle jag få gå hem, satt på sängkanten i ungefär 5 minuter och jag blev jätte snurrig i huvuet så de lade mig ner och vickade på sängen. Sedan blev det bra och jag fick gå till omklädningsrummet och byta om till mina egna kläder.

 

Klockan 11:30 imorgon (torsdag) har det gått en vecka redan. & jag kan inte bli lyckligare. Detta är någon jag har velat så otroligt länge, jag kan inte förklara känslan av att jag känner mig kvinnlig med ett par tuttar när jag klär på mig. Jag har tuttar!! Och då har jag bara en ful sport bh som man fick på kliniken. Denna bärs dygnet runt i två veckor, sen får jag börja på att använda bygelfria bhar men denna ska bäras på nätterna i 6 månader. Fruktansvärt men sant.. Den värsta svullnaden har lagt sig och nu ser man en form uppe på bröstbenet. Det riktiga resultatet kommer inte förrän om kanske ett år ungefär. Man kan även se när man tar av sig ful bh:n att det börjar sjunka lite.

 

På tisdag ska jag på återbesök för att se hur det har läkt.

Idag har jag bara behövt en morfintablett. Jag hoppas på att slippa morfinet helt till helgen. Men det är otroligt skönt att slippa vara så beroende av andra hela tiden. Mina vänner har bott hos mig i flera dagar i början, men nu klarar jag mig helt själv. Jag är sjukskriven i 12 dagar till från mitt jobb pga att jag lyfter mycket i mitt arbete. Om det vore kontorsjobb o.d. hade jag kunnat börja jobba tidigare.

 

Jag står fortfarande för denna operation. Jag älskar mitt beslut. Jag mår så mycket bättre. Självkänslan stiger mer och mer för varje dag. Nu är det bara den överflödiga vikten som ska kickas igång såfort jag får träna! Just nu är min mage jättesvullen än från operationen vilket den kommer vara i någon vecka till (Det är även svullet av alla mediciner). Jättetråkigt, men det blir ju bättre såklart! :) 

När jag i förrgår valde att gå ut med detta offentligt var jag nervös och rädd, men samtidigt väldigt peppad då jag visste att jag har såå många Med mig. Men man vet aldrig hur resten reagerar. Men jag har bara fått positivt för detta, sen vet man inte vad folk pratar om bakom ryggen, men jag kunde inte bry mig mindre. Så länge jag är nöjd så är det huvudsaken!